Mitt i provandet, längst in i skoaffären, fastnar jag plötsligt i mina tankar. Skönt på något vis även om det finns mycket att tänka på. Ingen känner ju mig OCH jag fick vara ifred där jag satt. Väldigt vilsamt. Här hade jag kunnat sitta länge.

Det är gott att vara anonym ibland.

(Hade jag då vetat vad som skulle hända i Gamla stan, hade jag förmodligen vandrat vidare åt andra hållet på Drottninggatan.)

Obehagligt, otäckt, när man inte vet vad som händer i ens närhet.
Fruktansvärt för dom som hamnade mitt i rånet.
Jag satt ju bara på ett café i andra hörnet av sammat kvarter.




Men folk traskar vidare på gatorna utanför butiken trots avspärrningar, trots rån.
Polisen intensifierade utfrågningarna. Fler bilar.
Plötsligt ville jag bara därifrån. Fråga inte mig.
Jag vill hinna med tåget hem.



Nyhetsinslag från nätet:

http://www.ostrasmaland.se/sveriges_nyheter/Vaepnat-raan-mot-guldbutik-i-Gamla-stan

http://www.dagensps.se/artiklar/sn/2012/01/27/272329/index.xml

Först kommer två springande med en kasse. Sedan kommer en tredje springande.
Ner för kullerstensgatan. Jag har precis satt mig och ska fundera på matbeställningen.

Kameran var i den stunden väl nerpackad i ryggsäcken.



Tyska Brinken

Polisen kommer in och frågar om personalen har sett någon, några springa förbi. Nej, blir svaret.
Ja, vad ska dom ha kunnat se. Om någon springer förbi caféet i folkvimlet, hur skulle en personal hinna observera det.



Samtidigt som jag är nyfiken vill jag också bara vara ifred. Till slut frågar jag servitören vad som har hänt. Min fantasi har spunnit en massa historier. Jag vill plötsligt veta. Han svarar på engelska att det har skett ett rån i en guldsmedsaffär. Skott är avlossade. Några personer är skadade...

Guldbutiken på Västerlånggatan.

Vad ska jag mer säga. Tillvaron är långt ifrån händelselös.

Fotot ovan är hämtat från länken nedan:

http://www.ropeofsilicon.com/celebrity/tomas_alfredson/



Inte fattade väl jag, vem jag skakade hand med förräns resekamraten berättade att det var han vars film jag nyligen hade sett, Tomas Alfredsons, "Tinker, taylor, soldier, spy".

- Jahaa!!!

Första intrycket var den mörka mossgröna yllerocken mellan salustånden. Andra var de fyrkantiga glasögonen. Tredje var närvaron i ögonkontakten.

Nog var glasögonen fyrkantigare än på fotot ovan.

Sen fick vi bråttom för vi skulle vidare till etnografiska muséets fantastiska utställning av skatterna från Afghanistan.

- Tänk! Det var nog första gången jag tog en eventuell Oscarsvinnare i handen.

Regissören Tomas Alfredsons film "Tinker, tailor, soldier, spy" har blivit nominerad i tre kategorier på Oscarsgalan 2012: bästa manliga huvudroll, bästa musik och bästa manus.

Plötsligt slår mig tanken:
Var det inte som så att Gary Oldman avvek från inspelningen, en oväntat längre tid. Det sades att han behövde bli ett med sin roll. Han reste bortom land och rike letandes efter de rätta glasögonen.

- Vilket sammanträffande!!! Glasögonen, de så markerade glasögonen!!!

Regissör och huvudrollsinnehavare.

En vilande trädgård med snötäcke.

Träffas vid busstationen hemma i byn.

Fullt bak i bussen med unga grabbar med hjälmar, pjäxor och brädor. Grabbar på väg hem från flera timmar i skidbackarna. Rödmosiga, trötta och lyckliga.

Vi sätter oss i fram, vi som ska åka in till Hudik. Lyckliga av initiativet och förväntan.

Vart ska vi gå? Var börjar vi?

- Mat!

Kliver in på ett ställe. Klockan är bara sex. Ser ut att finnas gott om platser, men tji fick vi.

- Fullbokat!

Nästa gång bokar vi bord.

Men Glada Hudik bjuder på fler ställen. Vi traskar till Café Skutan. Här fanns plats, snabb och enkel mat. Så där rätt upp och ner. Vi går i land och slår oss ner.



Fler gäster strömmar in. Något kompisgäng fastnar framför fotbollssändningen. Jag har gluttat på Gladiatorerna och reklamen på skärmen strax innan. Känner mig nu uppdaterad på allmänbildningsfronten. Jobbarkompisen håller kontakten med omvärlden. Vad skönt att kunna gå ut och bara vara, spana in folk i nuet och i rutan, samtidigt. Skrattar gott och snattrar om vartannat. Musiken är behagligt bekant från åttitalet och början av nitti. Vi klurar på låttitlar och artister.

Ut i friska luften. Vi skulle ju vidare.

Vandrar. Ser fullt ut. Går vidare. Vart? Vi provar!

Och hamnar utanför rosaskimrande sken. Inte värst mycket folk här, tänker vi. Är dom inte för unga? Platsar vi? Stilen?

- Äh! Vi går in. Ingen av dom känner väl oss.

Gossip salonger tar emot oss mitt i den stunden då matgästerna börjar bli belåtna och när partyglada börjar droppa in. Stora danssalongen har ännu inte öppnat men lockar med glittrande speglar, mycket lampor, mycket glas och högblanka golv. Kantänka som ett inneställe i Stockholm.



Drinkar blandas på löpande band. Tomatjuice, essenser, ihåliga isbitar, krossat is, jag vet inte allt. Färgrikt är det i alla fall. Faktiskt några alkoholfria också. Kul att se att allt inte måste innehålla alkohol. Grabbarna i baren fixar till enligt önskemål.

- Hahaa, hur kunde vi tro att ingen skulle känna oss, eller det var nog jag som tänkte så, högt. Det dröjde inte länge förrän vi var omgärdade av den yngre generationens Stockabor. Inte kände dom oss, men de språka på ändå. Artiga och trevliga som bara ungdomar kan vara. Helsköna är ett annat ord.

Plötsligt känns mättnaden av rosa skimmer och festglada ungdomar. Vi går vidare. Känns rätt bra att inte behöva häcka i en bar en hel kväll. Variationen med dansgolvet var lockande. Men har man som jag snökängor och min stickade ylletröja, då är det dags att dra vidare. Högklackat och slimmat var inte klädkoden för oss ikväll. Möjligtvis After ski... Nä nu vart det fel. Before ski! Morgondagen bjuder säkert på skidor.

Vad skönt att bara vara en lördagskväll mitt i den upptrappande festsmeten och strax kunna åka hem nöjder och glader. Men först måste vi titta in på Mani´s sportbar. Inte åker vi väl hem utan att ha tittat in där.



- Tomt utanför?!

FULLPACKAT inne!!! Vad farao! Nu gällde det att lägga upp en plan på hur vi skulle lyckas med kvällens sista upplevelse utan att missa sköna bussgunget hem till boet för en god natts sömn.

- JA! Vi ska IN och LÄNGST in! Självklart! Kompisen skakar på huvudet. Vi gör snabbt en beräkning på hur lång tid varje konversion, handslag och kram får ta i relation till antalet steg vi tar in i hjärtat på Mani´s. Mobilen sätts på diskret signalering för tidpunkten då det är dags att vända och börja vandringen utåt igen. Pratglada! Inte bryr sig folk om huruvida man känner varann sen förr eller inte. Nävar räcks fram som hälsning ändå. Genom den inbjudande värmen kände vi de närmande tickandena, spänningen som steg.

- Skynda, skynda! Ut, ut! Smidigt och graciöst parerande mellan glada gäster, kända och okända, närmar sig tolvslaget.

Och så satt vi plötsligt ombord på bussen hem, helnöjda med en lördagskväll i Glada Hudik. Kan inte bli bättre! Vi klarade tolvslaget och idag är det en ny dag.

En hel natts sömn, god frukost, packning, tät snöfall mot väntande skidspår.

Tack för en jättetrevlig kväll i Glada Hudik, kära kollega!

... också vara som en kväll då halvmånen lyser genom molnskyarna.

Ett månsken som reflekteras på sjöns hårdfrusna, snöblanka is.

... up side down.

Vaknar till doften av snö.

YES!!!

Äventyrsmästarna fixade det!!!

Varmt bad mitt i byn på lilla gräsplätten. Väldigt mysigt!




God mat både före och efter badet. Roligt att pyssla om både oss vuxna och ungdomarna med mat, bad och
familjespel. Sent blev det men vad gjorde det. Kul hade vi!

Det blev ingen skidåkning.

Vad gör man när det inte blir som man har tänkt sig?!

Hur ha kul tillsammans med våra ungdomar från snöfattiga söder nu när snön smälte bort här i norr?!





ÄVENTYRSMÄSTARNA!!!

http://www.aventyrsmastarna.se/default.asp 

Här nedan finns ett av många lockande foton från deras hemsida.




Tur att Äventyrsmästarna finns. Snabb koll på hemsidan ger ett rejält utbud av aktiviteter att välja mellan.

Vad skulle passa på vår lilla gräsplätt med fläckvisa snökornstäcken och isbana?

I denna stund är det hemarenan som är säkrast. Skotersafarin får vänta till en annan gång.

Vi funderar vidare, planerar vidare med Äventyrsmästarna :)

Foto ovan är hämtat från http://helahalsingland.se/nordanstig/hassela 

Mer info finns på nyhetslänken ovan.

Det blev ingen utförsåkning i mellandagarna för oss. Dagmar hade puttat omkull några träd och skvätt lite regn med mildgrader. Inga farbara backar.

För oss var inte Dagmar mer dramatisk än så. Vi var inte hemma när hon härjade som värst. Inget efterarbete för vår del heller. Hemmet var sig likt.

Men fortfarande är många utan ström och nedfallna träd ska röjas undan. Faran blåses inte av för att strömmen kommer tillbaka. Röjningsarbetet kommer att ta tid och är mycket farligt.

Skidåkningen får vara till en annan gång.